och jag önskar dig all lycka

Vi satt bakom varsin datorskärm den kvällen,10 mil i från varandra, du kunde inte ens bemöda dig ett samtal till mig. Jag ringde dig många gånger den kvällen, hoppades att du skulle svara, vilket du inte gjorde. 
Och det gjorde så äckligt ont att sitta där och försöka hålla kvar dig medans du försökte dra dig bort från mig. För jag fattade inte vad det var som hände, inte förens du sa dedär 4 orden som jag hoppades att jag aldrig skulle få höra från dig. I och för sig sa du aldrig orden och jag hörde dem aldrig, för som sagt, vi var ju 10 mil ifrån varandra och satt bakom varsin datorskärm. Och kanske var det värre, för jag kan fortfarande gå in på våra meddelanden och läsa de 4 orden som kramade sönder mitt hjärta helt och hållet, där och då. Du sa att du var tvungen att släppa mig fri, och jag förstod aldrig vad du menade, för i det ögonblicket hade jag aldrig känt mig mer instängd och ensam. De dagar som kom efter den dagen var jag tom, ett skal, precis som en såndär chokladtomte som man fick till jul, alldeles ihålig och tom. Och jag visste ju inte vad jag skulle göra, jag hade ju aldrig blivit dumpad förut. För hur vet man vad man ska göra när man inte känner sig omtyckt och bortkastad. 
Vad gör man när alla killar man ser inte är lika bra som honom? Jag gick runt och kände såhär, försökte fylla dagarna med annat trots att jag inte förstod syftet med det. 
 
Jag bestämde mig för att jag inte skulle falla för någon, att jag skulle bli stark, klara mig ensam och kunna göra vad jag ville efter gymnasiet. Min beslutsamhet hjälpte mig inte mycket, för vips så föll jag för en annan kille, killen som jag så många gånger bestämt mig för att inte bli kär i. För det spelar ingen roll hur många gånger man bestämmer sig för någonting, han fick (och får fortfarande) mitt hjärta att slå lite hårdare och fjärilarna att flaxa lite vildare inom mig. Och kanske blir jag sårad igen, vad vet jag. Men klarade jag mig igenom den smärtan en gång, klarar jag mig igenom den igen, för känns det rätt, då är det rätt. 
 
Och självklart tänker jag fortfarande på killen som den sommaren var 10 mil i från mig, han som var min i 2,5 år, och jag önskar honom all lycka med det liv som han lever nu osv.

Kommentarer
Postat av: linnéa

fint o berörande inlägg.. glad att du funnit lycka igen!

2013-11-17 @ 20:19:46
URL: http://justliinnea.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback